| lyric | Höstlöven glöda sväva stilla ned till jordensommarn är svunnen, glädjen har flytt sin kos.
Höstlöven glöda viska i stilla vinden:
svunnen är solen, vissnad är sommerns ros.
Alltfür fort scanns sommars solvarma dagar,
minnet blott står kvar, minnet av din sång
i blommande hagar; klar och underbar.
Höstlöven glöda glöda liksom blod såröda
falla mot jorden, minnen av allt som var. |